Den globala ekonomin bör röra sig mot nya modeller som islamisk finansiering för att undvika perioder av instabilitet likt den europeiska skuldkrisen, sade prästerskapets finansminister, Seyyed Shamseddin Hosseini på fredagen under ett Internationella valutafondens möte i Washington.
”Den nuvarande utformningen av världsekonomin skapar oundvikliga periodiska instabilitet, till följd av skiljaktigheter mellan den finansiella och den reala sektorn”, sade Hosseini enligt Wall Street Journals rapport från Washington.
Hosseini kritiserade även sanktionerna mot Iran som orättvisa och tillade att IMF (Internationella valutafonden) endast ”driver den politiska viljan hos vissa aktieägare”.
Prästerskapets finansminister sade också att Iran håller på att göra förändringar i syfte att främja ökad ekonomisk produktivitet, däribland en konstitutionsändring för att ge den privata sektorn samt icke-statliga organisationer en större roll. Iran håller även på att genomföra förändringar i tullbestämmelserna, skatter, valutavärdet samt i banksystemet, tillade Hosseini.
Den ”islamiska finansieringen” som prästerskapet ivrigt förespråkar i tre decennier har enbart fyllt deras egna fickor och berövat den iranska befolkningen från välstånd och möjlighet till att fullfölja sina drömmar, säger FFFI:s ordförande, Soheila Dashti.
”Den ekonomiska statistik som kungörs av prästerskapets egna institutioner visar, trots sina avvikelser från verkligheten, en horribel och ohållbar ekonomisk utveckling i samhället. Den konstitutionsändring som refereras till är med största sannolikhet inget annat än statlig inblandning för att stärka revolutionsgardets ställning i den iranska ekonomin genom ytterligare privatiseringar inom industri- och finanssektorn. Samtidigt utnyttjar kretsen nära makteliten eller de religiösa ledarna den uppkomna situationen för att tillskansa sig det som blir över”, säger Massud Kiani till FFFI i kommentarer till artikeln.
Det är både naivt och förnumstigt att tro att prästerskapet, som tillämpar straff som stening eller offentlig hängning, vill eller förmår bedriva och genomföra en ekonomisk politik utifrån dagens moderna ekonomisk vetenskap och teorier, säger Massud vidare.
”Faktum är att prästerskapets envälde aldrig har varit intresserad av att bedriva sunt ekonomisk politik till gagn för det iranska folket. Ekonomin är, precis som det omfattande förtrycket, ännu ett vapen i prästerskapets arsenal för att vidhålla makten, vilket framstår tydligt när en beaktar hur ekonomiska relationer och avtal med andra nationer, i synnerhet västvärlden, är villkorad med politiska motprestationer som att begränsa oppositionen i exil, blundande för nukleära aktiviteter samt, i vissa länders fall, stöd för landets fruktade nukleära program”, påpekar Soheila Dashti.
Iran är exempelvis världens främsta importör av brasilianskt kött eller stor importör av billiga kinesiska hantverksprodukter vilka tillintetgör den egna industrin inom dessa området då de inhemska bönderna och hantverkarna inte kan konkurrera med dessa billiga produkter under rådande ekonomiska och industriella omständigheter.
Både dessa länder har motsatt sig hårda och kännbara internationella sanktioner mot Iran i FN för landets nukleära program och istället förespråkat dialog utan villkor på motprestation.
