Ahmadinejads beslut av den 15 maj att avskeda tidigare oljeministern, Masoud Mirkazemi, och personligen ta tillfälligt över oljeministeriet har retat gallfeber på de konservativa fraktionerna, vilka i sin tur har vänt sig till det mäktiga väktarrådet som har till uppgift att verkställa och värna om Irans konstitution för att ogiltigförklara hans beslut.
Väktarrådet, bestående av sex prästmän och sex jurister som tillsätts direkt respektive indirekt av Irans högsta andlige ledare, Ali Khamenei, slog fast på söndagen, den 22 maj, att presidenten hade överskridit sina befogenheter, rapporterar reformist tidningen Shargh.
Tidningen citerade väktarrådets talesperson Abbas Ali Kadkhodaei som sade att ”enligt olika artiklar i konstitutionen … kan presidenten inte personligen vara ansvarig för ledningen av ministerier som inte har en minister”.
Men prästerskapets regering var snabbt ute och avvisade väktarrådets anmärkningar. Presidentens högsta juridiska rådgivare insisterade på att Ahmadinejad inte har några som helst intentioner på att dra tillbaka sitt beslut.
Fatemeh Bodaghi, vice-president för rättsliga frågor sade efter söndagens kabinettsmöte att ”presidenten har redan kungjort sin tolkning av konstitutionen” när det gäller ledningen av ministerier. Hon tillade att ”frågan är avgjord och presidenten är ställföreträdare för oljeministeriet”.
Frågan om vem som har rätten eller snarare vem som ska kontrollera oljeministeriet har öppnat en ny front i konflikten mellan de olika maktfraktionerna i Iran. Ahmadinejad sparkade den tidigare oljeministern under förevändningen att hans regering planerar att slå ihop energi- och oljeministerierna under de kommande fem åren. Men samtidigt tog han själv direkt över ledningen av ministeriet vilket nu har lett till ytterligare en konflikt mellan makthavarna i Iran.
Flera experter menar att Ahmadinejads drag är en del av en större plan, ämnad att slå två flugor i en smäll.
De menar att Ahmadinejad avser att ta kontrollen över denna mycket betydelsefulla ekonomiska institution samtidigt som han tillskansar sig en plats på den internationella arenan genom att utnyttja den position som chefen för Irans oljeministerium har vid varje OPEC-möte, i tider då prästerskapet står allt mer isolerad internationellt och inte har några förhandlingar som tillhandahåller prästerskapet en oförtjänt internationell legitimitet.
Det 159:e OPEC-mötet äger rum i Wien, den 8 juni 2011 och spekulationerna är redan igång om han nu ska medverka som ordförande vid detta möt. Det bör också understrykas att tonläget mellan Iran och flera av Gulfstaterna, däribland Saudiarabien, har ökat och relationerna mellan dessa två stor oljeproducerande länder har varit frostiga under den senaste tiden.
