FFFI, Bryssel- I en internationell konferens anordnad av International Committee In search of Justice (ISJ) i Bryssel på tisdagen den 25 januari diskuterade tidigare tjänstemän från amerikanska militären, f.d. ämbetsmän från tidigare administrationer, juridiska experter, och politiska representanter från EU parlamentet västvärldens politik gentemot Iran.
Vid konferensen framhölls behovet av en ny politik gentemot Iran med ett aktivare stöd till den iranska oppositionen.
Man påpekade också att politiken om kohandel och kritisk dialog med det iranska prästerskapet har visat sig resultatlösa och att en fortsättning i denna riktning innebär endast att det internationella samfundet förlorar värdefull tid i att stoppa Iran från att tillverka kärnvapen.
Tiden för samtal är över sade USA:s f.d. FN- ambassadör John Bolton som syftade på mötet i Istanbul om Irans nukleära. Han tillade, det är ingen överraskning att den senaste omgången av nukleära samtal med Iran kollapsade. President Obamas besatthet med att ”prata” med Iran bygger på en felaktig premiss om att Teheran har något intresse av att förhandla.
Talarna underströk också att Iran framstår alltjämt som ett hot mot världsfreden genom sitt stöd till terrorism och sin strävan efter kärnvapen.
Man påpekade att tiden håller på att rinna ut och att en fortsättning i detta spår riskerar att resultera i ett förödande krig i regionen. Således underströk panelen att nuvarande åtgärder som otillräckliga och uppmanade Obama-administrationen att släpa loss de iranska demokratiska krafterna genom att ta bort sin svartlistning av Folket mujahedin.
Talarna prisade det iranska folkets mod i frihetskampen för demokrati och belyste samtidigt vikten av att omvärlden ger sitt moraliska stöd till den iranska oppositionen och står upp bakom det iranska folket genom att påtala den iranska regimens flagranta kräkningar av mänskliga rättigheter och komplotter mot Camp Ashraf. En del av talarna i panel föreslog även mer riktade och hårdare sanktioner mot prästerskapets ledare samt mot landets olje- och gassektor.
Nu när vi har bevisat att tiden är inne för ”mer givande åtgärder”, att fokusera på mänskliga rättigheter och uppmuntra regimskifte, sade USA:s tidigare nationella säkerhetsrådgivare, Gen. James Jones.
Richard Richardson, f.d. energiminister och USA: s ambassadör till FN under president Clintons administration och guvernör i New Mexico fram till 2011, förespråkade en utvidgning av sanktioner mot Iran, med ”det militära alternativet” endast som en sista utväg.
Iranska nationella motståndsrådets valda president, Maryam Rajavi sade i sitt anförande vid konferensen, ”Se på det totala misslyckandet för samtalen i Istanbul. Även där, ville prästerskapet fräckt ha bomben och dominera i Irak. Sådant beteende kommer uppenbarligen inte ur en missräkning eller enkel karaktär. Det kommer av att vi har att göra med en medeltida regim. Det kommer av att förtryck, terrorism och krigshetsande är vitala för regimens existens. Ett konfronterande synsätt utgör dess försvarsmekanism. Så när man under förhandlingar ber regimens representanter att överge kränkningar av mänskliga rättigheter, terrorism och kärnvapen, ber man de i själva verket att förstöra de pelare som håller dem vid makten. Baserad på tre decennier av en allomfattande kamp mot denna regim, vi har alltid sagt till västländerna att om ni genom förhandlingar kan tvinga regimen till reträtt i dess kärnvapenprogram, export av terrorism eller i frågor om mänskliga rättigheter, även det minsta steg, varsågod, gör en överenskommelse. Men om ni ger regimen konsensus på bekostnad av den iranska befolkningen och motståndsrörelsen, offrar ni i praktiken inte bara det iranska folket utan även freden i regionen och i världen.”
FFFI anser att den internationella diplomatin och eftergiftspolitiken gentemot Iran har misslyckats fullständigt. Militärt ingripande är ingen lösning i vår mening och kan medföra katastrofala konsekvenser. Historien visar även att kohandel och engagemang med prästerskapet är fruktlösa och ger Iran tid att fullfölja sitt illasinnade nukleära program. Därför återstår bara den tredje vägen nämligen en demokratisk förändring inne i Iran med hjälp av den iranska befolkningen och dess motståndsrörelsen, som presenterades återigen av Marjam Rajavi, det iranska nationella motståndsrådets valda president, vid ovan nämnda konferens.
FFFI uppmanar Sverige och den svenska regeringen att stödja en demokratisk förändring i Iran genom att vidta resolutare politik mot prästerskapets envälde i Iran för dess kontinuerliga kränkningar av internationella konventioner, lagar och fördrag beträffande mänskliga rättigheter, icke-spridningsavtalet samt respekt för andra staters suveränitet.
FFFI uppmanar även den svenska regeringen att erkänna den iranska befolkningens jämte dess motståndsrörelses rättmätiga kamp för demokrati och frihet i Iran, inför en av vår tids grymmaste diktaturer.
