Irans president Mahmoud Ahmadinejad anlände på onsdagen till Libanon i ett första statligt besök i landet. Målet med resan är att visa stöd och stärka Teherans allierade, Hizbollah, vid den tidpunkt då Libanon befinner sig i ett spänt politiskt läge.
Enligt TT och andra internationella nyhetsbyråer går det rykten om att den FN-stödda tribunalen om mordet 2005 på premiärministerns far och företrädare, Rafiq al-Hariri, kommer att åtala medlemmar av Hizbollah, ett drag som kan utlösa oro och våld i Libanon. Allt fler befarar att det finns en överhängande risk för att spänningarna ska ledda till sekteristiskt våld och kollapsen av den nationella enhetsregeringen, där Hizbollah har två ministrar.
Under sin resa planerar Ahmadinejad att delta i ett massmöte organiserad av Hizbollah och ta en rundtur i södra Libanon nära gränsen till Israel på torsdag.
Källor nära israeliska utrikesdepartementet kommenterade Israels tystnad inför Ahmadinejads besök till israelisk media med att ”vi är inte i behov av en kampanj, eftersom Mahmoud Ahmadinejad skapar alltid en negativ PR-kampanj för sig själv.”
Hizbollah ledaren Sayyed Hassan Nasrallah har tidigare sagt att Libanon borde tacka Iran för landets stöd till ”motståndsrörelser i regionen … speciellt under Libanonkriget i juli ”, med hänvisning till konflikten 2006 då Hizbollah utkämpade Israel till ett vapenstillestånd.
I ett tal på lördagen sade han att Iran hade hjälpt återuppbygga Beiruts södra förorter och finansierat återuppbyggnaden efter kriget i södra Libanon, vilka är Hizbollah starkaste fästen. Nasrallah tillade ”Var kom dessa pengar ifrån? Från gåvor? Nej, ärligt talat kom de från Iran.”
Tjänstemän nära Hizbollah säger att de sedan 2006 har spenderat ungefär 1 miljard dollar från Irans pengar på bistånd och återuppbyggnad. Västvärlden anklagar Iran för att leverera vapen till Hizbollah som säger sig ha en arsenal med fler än 30 000 raketer.
FFFI ser denna resa som ett desperat försök från det iranska prästerskapet att förkunna ett brett stöd i regionen och framställa sig som en stormakt. Ahmadinejad försöker samtidigt framställa att vägen till fred i Mellanöstern går genom Iran och att man i detta avseende har ett naturligt stöd från regionens befolkning.
FFFI ser dock detta som en propagandakampanj för att gjuta mod i de inhemska repressiva organen och ge sken av att Iran inte står isolerad på den internationella arenan. Under tider då det iranska prästerskapet möter ständiga folkliga protester samtidigt som landet befinner sig i ett ekonomiskt strävt läge med stor fattigdom och hög arbetslöshet, slösar den iranska regeringen landets välstånd på att köpa sig stöd för att framstå som ett styre som har stöd bland regionens befolkning.
Återigen påvisas att den iranska regimens illasinnade inblandning i regionen fortsätter och ämnar underblåsa regionala konflikter för att skapa en kaotisk miljö som bäst lämpar sig för prästerskapets illvilliga och omänskliga karaktär.
FFFI understryker likt andra, att vägen till fred i Mellanöstern går genom ett Iran som inte styrs av prästerskapet eller Ahamdinejad. Fred i Mellanöstern är möjligt endast genom ett fritt och demokratiskt Iran.
