När den iranska diktaturen säger ”Hoppa!”, svarar Sverige: ”Hur högt?”. Så kan den svenska regeringens Iran-politik sammanfattas. Under valrörelsen bör både väljare och oppositionspartier ställa regeringen till svars för de fega, ohederliga och dessutom i flera fall olagliga beslut regeringen den gångna mandatperioden fattat i sin strävan att hålla de iranska mullorna om ryggen.
Regeringen Reinfeldt har under den gångna mandatperioden bedrivit en ovärdig Iran-politik. Det allra tydligaste exemplet på detta är regeringens agerande gällande terroriststämplingen av den iranska motståndsgruppen Folkets mujahedin. Vid regeringssammanträdet den 19 december 2007 beslutade regeringen att fortsatt stämpla Folkets mujahedin som en ”terrorgrupp” trots att man mycket väl visste att detta stred mot EU:s lagstiftning. Enligt lagen får endast grupper som håller på med terrorism finnas på terrorlistan. Rimligt, kan man tycka. Men regeringen Reinfeldt brydde sig mer om den iranska diktaturregimens önskemål än om lagar och domstolsbeslut.
Beslutsunderlaget vid regeringssammanträdet den 19 december 2007 var enkelt: å ena sidan hade man domstolsbeslut som entydigt slog fast att Folkets mujahedin inte var en terrorgrupp och därför måste avlägsnas från terrorlistan[1]. Å andra sidan fanns diktaturregimens önskemål om att hålla kvar terrorstämpeln. Regeringen valde att sätta sig över lagen, att strunta i domstolsbeslutet för att tillgodose de iranska mullornas önskemål. Regeringens beslut var naturligtvis olagligt, vilket man mycket väl visste när beslutet togs. EG-domstolen har också senare ogiltigförklarat beslutet[2].
Efter en rad nya domstolsbeslut[2,3,4] hävdes terrorstämplingen av den iranska motståndsgruppen till sist i januari 2009, så idag är gruppen inte längre svartlistad av EU. Betyder det att allt är väl nu och att regeringens ryggradslösa beteende kan glömmas och förlåtas? Nej. Regeringen måste ställas till svars för sitt handlande, i synnerhet med tanke på att utrikesminister Carl Bildts senare i det officiella riksdagsprotokollet grovt förtalat samma iranska motståndsgrupp, i ett riksdagssvar den den 29 januari 2009[5]. Det är tydligt att den svenska regeringens hållning även fortsättningsvis är att hjälpa den iranska regimen med att bekämpa oppositionsgrupper.
Bildts uttalande i riksdagssvaret den 29 januari 2009[5] innehåller dels rena faktafel, dels grova vinklingar i syfte att smutskasta oppositionsgruppen. Innehållet är pinsamt likt den iranska regimens egen propaganda. Föreningen FOFI-Sverige skickade ett brev till UD för att påtala felaktigheterna, ett brev som märkligt nog inte diariefördes förrän över fem månader efter att det inkommit till UD[6]. Den officiella förklaringen till att brevet inte diariefördes på normalt sätt är att det berodde på ett ”misstag”. Jag vet inte om det verkligen var så eller om brevet undanhölls därför att utrikesministern fann det obekvämt och ville undvika att det kom i händerna på någon journalist. I vilket fall som helst gör den vårdslösa hanteringen av brevet att bilden av inkompetens och korruption inom svenska UD förstärks ytterligare.
Det är också intressant att jämföra Carl Bildts resonemang i fråga om historieskrivning gällande iranska Folkets mujahedin med hur samme Bildt i våras argumenterade här på Newsmill när det gällde historieskrivningen om folkmordet i Turkiet[7]. Då hänvisade utrikesministern till en tydligen viktig princip: man ska inte politisera historien. När det gäller Folkets mujahedins historia däremot, har Bildt inga sådana skrupler. När den iranska diktaturen vill ha ett uttalande har Bildt inga principer, utan lyder utan att blinka.
Att stödja den iranska diktaturen är ingen bagatell. Den sittande iranska regimen är en av världens mest hänsynslösa diktaturregimer. Förföljelse, tortyr och avrättningar av oliktänkande sker ständigt och har ökat de senaste åren. Den iranska regimen underblåser också aktivt våldet i mellanöstern genom sitt stöd till grupper som Hamas och Hizbollah, inte minst genom vapenleveranser från Iran till Hizbollah via Syrien[8].
Nu är vi mitt uppe i en valrörelse, men beklämmande lite sägs om Sveriges förhållande till diktaturstater. Den sittande regeringens beslut att stödja den iranska regimen nämns över huvud taget inte.
En anledning till att frågan inte nämns i valrörelsen kan vara att detta handlar om något annat än den vanliga politiska skalan, något som både journalister och väljare är ovana att hantera. Detta handlar inte om vänster och höger. Det handlar om rätt och fel. Att respektera domstolsbeslut är rätt. Att stödja diktaturregimer är fel. Man skulle kunna tro att politiker automatiskt handlar rätt i frågor där det är så tydligt vad som är rätt och fel, men verkligheten ser inte ut så. Den svenska regeringen har under den gångna mandatperioden medvetet brutit mot lagar och domstolsbeslut för att tillfredsställa den iranska diktaturregimens önskemål. Detta är fakta. Regeringen har dömts för detta i domstol.
Ytterligare en förklaring till tystnaden kring detta är att svenska journalister inte förstår eller vill se att Sverige har ansvar för EU:s beslut. Formellt är det ministerrådet som fattat besluten om terrorlistan. Svenska tidningar har visserligen rapporterat om detta, men ”EU” och ”ministerrådet” nämns som om dessa var främmande ting utanför Sveriges påverkan. Det är helt fel bild; Sverige är med i EU och därmed är vi ansvariga för EU:s beslut. Det är den svenska regeringen som bestämmer hur Sverige röstar i ministerrådet. Besluten om terrorlistan kräver enhällighet i rådet; det räcker med att ett land säger nej för att stoppa ett felaktigt beslut. Regeringen Reinfeldt kan alltså inte skylla på någon annan.
Det är nödvändigt att i valrörelsen kräva svar i denna fråga från varje parti som ställer upp i valet. Är allianspartierna eniga om att domstolsbeslut får trotsas när diktaturer så kräver, eller är det något moderaterna drivit igenom på egen hand? Var står s, v och mp? Finns det något parti som entydigt tar ställning för rättsstatliga principer och mot diktaturkramande?
Sverige ska inte vara en lydstat till de iranska mullorna. Påtryckningar från en diktaturregim får aldrig väga tyngre än domstolsbeslut. Personer som inte har detta klart för sig har ingenting i en svensk regering att göra.
Elias Rudberg
