Ivåra egenskaper av f d riksdagsledamöter (m) under många år finner vi det både förvånans- och anmärkningsvärt att den moderatledda alliansregeringen i så ringa och loj grad verkar finna det mödan värt att försvara universella mänskliga rättigheter (MR) och grundläggande friheter i – och tydligare markera mot – en av världens f n grymmaste religiösa diktaturer – Iran.
Visserligen har Fredrik Reinfeldt vid något tillfälle yttrat att ”vi har inte ambitionen att vara det parti vi en gång var”. Och visserligen har man lagt till epitetet ”nya” till moderaterna, men vi vill för den skull ogärna tro att partigängarna förlorat sin humana och moraliska kompassriktning…!?
I Alliansens riktlinjer för utrikespolitiken inför 2010 års val heter det bl a: ”De mänskliga fri- och rättigheterna, demokratin och folkrätten, är grunden i Alliansens utrikespolitik. Det demokratiska samhället med individuell frihet och mänskliga rättigheter som grund måste ständigt hävdas. Likgiltighet inför människovärdet går alltid ut över enskilda människor. De synsätt som förringar människans värde måste ifrågasättas och bekämpas.”
Vidare skriver Alliansen: ”Även när det gäller yttrandefrihet är utvecklingen oroande. Under sju års tid har det skett en stadig begränsning av yttrandefriheten i världen. I auktoritära stater sker angrepp på oberoende nyhetsmedier. Men även i länder med relativt öppna medieklimat finns oroväckande tendenser”.
Alliansen ”ser brister i uppbyggnaden av FN:s råd för mänskliga rättigheter och vill att Sverige för diskussioner om ett demokratikriterium för medlemskap. Det är i längden inte hållbart att ett råd som ska granska medlemsländernas efterlevnad av de mänskliga rättigheterna delvis består av länder som själva bryter mot mänskliga rättigheter”.
I maj 2010 granskades Sverige av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Varje land granskas vart fjärde år och ger regeringen tillfälle att redogöra för vad den har gjort för de mänskliga rättigheterna i hemlandet, inom alla politikområden. Den ger också en möjlighet till dialog med andra länder. Tre rapporter ligger till grund för granskningen: Sveriges nationella rapport, FN:s rapport om Sverige och civilsamhällets ”skuggrapport”.
Det som skiljer denna form av granskning från ett vanligt förhör i FN:s konventionskommittéer är bland annat att den utförs av andra stater och inte av opolitiska MR-experter. En slutrapport väntas nu i september.
Det hör också till saken att Sverige under senare år och uppseendeväckande former vid upprepade tillfällen fällts av Europarådets domstol i Strasbourg för brott mot den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, den s k Europakonventionen vilken sedan år 1995 f ö är införlivad i svensk rätt. De högstämda fraserna ovan klingar ju gott medan det faktiska utfallet rimmar sämre med den demokratiska rättsstat det officiella Sverige gärna vill framstå som.
Finns det måhända – trots allt och dystert nog – ett samband mellan inrikes tillkortakommanden i dessa hänseenden och de pliktskyldiga läpparnas bekännelser om vikten av respekt för mänskliga rättigheter som rutinmässigt brukar åtfölja utrikespolitiska deklarationer från UD i allmänhet och betraktelser när det gäller t ex Iran i synnerhet…?
Det finns förvisso ett helt koppel av skurkstater på vår jord som dygnet runt förtjänar skarpa fördömanden för hemska övergrepp och våldsutövanden mot sina medborgare. Men just för att Sverige sedan länge gjort frågan om demokrati och respekt för MR till den viktigaste profilfrågan i sin utrikes- och biståndspolitik ter det sig så mycket snöpligare att vi drar på oss anmärkningar för brister på hemmaplan och samtidigt både svagt och skamligt att vi inte mycket hårdare och tydligare förmår markera mot terrorstater som bestialiskt och fasansfullt förgriper sig mot människor.
I juli deklarerade handelsminister Ewa Björling – motvilligt – att Sverige ska delta i utvidgade sanktioner mot Iran. Men ”vi ser inte att sanktioner är rätt väg att gå och tror inte att bojkott leder framåt”, sa hon bl a enligt TT. Återigen kan man ana att ordet OIL innehåller tre magiskt varnande bokstäver. Tendensen är alltså att när realpolitiken sätter in då väger ”känslopjunk” som mänskliga rättigheter löjligt lätt. Handelsrätt före humanrätt. Det är dock en försåtlig prioritering.
EU har i snart tio år med silkesvantar sökt föra en s k kritisk dialog med mullorna i Teheran i tron om att dessa vore särskilt öppna för att lyssna och lära av västerlandet. Denna bedrägliga tro omfattar även svenska UD. Den kritiska dialogen är ett rejält misslyckande. Prästerskapet har bara under tiden skenheligt och taktiskt skaffat sig mera tid, rådrum och handlingsfrihet.
De skärpta sanktioner från USA och EU som nu efter långt tövande, och med initialt motstånd från svenska UD med Carl Bildt i spetsen, kommer till stånd tar sikte på att söka försvaga Irans inflytande och få mullorna i Teheran till förhandlingsbordet. USA och EU misstänker att Iran håller på att skaffa sig kärnvapen bakom fasaden av ett program för fredlig kärnenergi. Så sent som för några veckor sedan började det första kärnkraftverket Bushehr laddas med bränslestavar. Ryssland, som står för mycket av tekniken, ska övervaka bränslecykeln och det internationella atomenergiorganet IAEA kontrollerar processen. Samtidigt som USA/EU vill förvissa sig om att Iran inte utvecklar kärnvapen vill man söka vinna prästernas – humana individer, trodde man – respekt för mänskliga rättigheter!!
Sanktioner är trots allt bättre än ingenting men utan ett samtidigt mycket hårdare opinionstryck till stöd för demokrati och MR kommer de knappast att bita tillräckligt.
Den unga iranska tvåbarnsmamman Sakineh Mohammadi Ashtiani dömdes tidigare i sommar till stening p g a otrohet, en gärning hon ”erkände” efter 99 piskrapp. En internationell proteststorm har tills vidare fått myndigheterna att skjuta upp bestraffningen med hänvisning till fortsatt utredning av fallet samtidigt som man låtit förstå att straffet alternativt kan komma att verkställas genom hängning…! Sällsamt och tacksamt nog kunde man höra Carl Bildt kraftigt ta avstånd från det barbariska steningsstraffet i ett uttalande för radions Eko-redaktion härom dagen i anslutning till att Irans ambassadör kallats upp till UD för att ta emot den svenska regeringens protester.
Irans civilklädda sedlighetspolis kontrollerar hur kvinnor klär sig och ser ut. Polisen arresterade enligt egna uppgifter 150.000 ”icke-islamiskt” klädda våren 2007.
Iranska myndigheter stängde härom veckan det svenska sminkföretaget Oriflames kontor i Teheran och fängslade tre av företagets anställda, varav en svensk medborgare. Iran är Oriflames starkaste marknad i Asien. Fortfarande oklart vad som hänt de drabbade. Sanningen om regimens brutalitet låter sig dock inte sminkas!
I samband med oroligheter som utlöstes vid förra årets s k presidentval har mer än 70 personer dödats och fler än 4000 personer fängslats av regimens hantlangare. Sedan dess har förtrycket också gradvis hårdnat i landet. Över ett hundra journalister har fängslats och 23 tidningar har tvingats stänga. Iran leder världsligan över antalet fängslade journalister och ligger nära botten på plats 172 av 175 bland världens länder när det gäller yttrandefrihet och friheten för medier.
Näst efter Kina avrättar Iran flest människor. Det sker vanligen genom publika steningar eller hängningar i lyftkranar. Djävulskt utstuderad och raffinerad tortyr är snarare regel än undantag. Enbart under 2009 avrättades 346 personer; 133 barn och ungdomar dömdes till döden. Andelen narkomaner i relation till befolkningstalet ligger i topp bland världens länder. Människohandel är legio.
Människor som tillhör religiösa minoriteter eller lämnar islam torteras systematiskt. Judar och armenier har åtminstone tidigare accepterats av regimen, men utsätts nu i stigande grad för trakasserier, förföljelser, arresteringar och fängslanden. En anständig värld måste hårdare reagera mot detta!
Nyligen presenterades en typ av obemannat stridsflygplan och nya missiler. Vad tror exempelvis en Carl Bildt att sådana ting kan brukas till i händerna på en fanatiskt religiös diktatur som förklarat sig vilja förgöra en eller annan granne i omgivningen?
Från den svenska moderatledda alliansregeringen – nu och framöver – förväntar vi oss faktiskt ett stramare villkorat samröre med och ett tydligare och mer hörbart avståndstagande från totalitära stater som Iran vilka å det grövsta kränker universella värden som respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokrati och jämställdhet.
Slutligen kan man tillåta sig undra något över att när det nu är så att den afghanska civilbefolkningen rimligen bedömts förtjäna världssamfundets ansträngningar att skyddas från det omänskliga talibanstyret skulle på likartade grunder den iranska civilbefolkningen likväl kunna kvalificera sig för världssamfundets beskydd från de obarmhärtiga mullorna, alldeles oaktat de attraktiva oljetillgångarna…?!
Lennart Fridén och Henrik S Järrel har båda suttit i riksdagen för Moderaterna.
